Den mindre allvarliga olyckan.
2006, minns inte riktigt vilket datum det hände men det var någon gång under hösten, oktober kanske.
Jag och Fia, som då bodde tillsammans på Gärdet, skulle åka hem till Täby för att gå på bland annat Tegelbruket under helgen.
Den här olyckan, om man ens kan kalla det de, var helt och hållet mitt fel. Jag var sämst!
Rusningstrafik på E18 norrgående en fredag vid kanske klockan 16-17, det var riktigt mycket bilar. Vi ligger i vänsterfilen, det finns tre, utanför Mörby Centrum, Fia kommer på att vi kan ta avfarten mot Sollentuna och åka den vägen förbi kön istället för att stå stilla här. Den filen längst till höger går nämligen förhållandevis fort eftersom den försvinner ner mot Sollentuna. Jag håller med och tycker det låter som en bra och tidssparande idé. Då återstod bara det lilla problemet att byta fil på en packad motorväg. Sen skulle vi kunna glida förbi alla köande bilister för vi var så väldigt smarta och sluga.
Jag och Fia hjälps åt att hitta en lucka i trafiken i mittenfilen och vi båda skådar en lucka en bit bak. Jag tittar fram och ser att bilen framför mig lättar på bromsen, de röda bromslyktorna slocknar och den silvriga Audin börjar rulla, jag rullar sakta efter, luckan närmar sig. Jag tittar över axeln igen för att bedöma när jag ska gasa på rejält för att smita in i luckan utan att stoppa upp den första bilen som kommer bakom mig alltför mycket. NU! Jag släpper kopplingen, jag gasar, jag tittar framåt igen för att se hur mycket jag måste svänga för att komma ut i mittenfilen. Vad är det jag ser? Audin har knappt rört sig framåt alls, han bromsar precis till igen. Det är för trångt, jag ska ju byta fil...
Jag kör i alla fall in i den silverfärgade bilen framför mig. Den vänstra delen på min främre kofångare träffar ungefär mitt på Audins bakre i en hastighet på cirka 15 km i timmen. Jävlar, jag och Fia tittar på varandra, ojdå! Man slungas framåt vid krocken ganska ordentligt även i såhär låga hastigheter.
Mannen i Audin sticker ut huvudet och vinkar att vi ska köra till väggrenen. FUCK vad dåååålig jag är!
Vi snirklar oss igenom rusningstrafiken ut i väggrenen, byter information, även fast varken min eller hans lilla precious bil var skadade överhuvudtaget. "Det kan finnas skador under plåten", sa han. Jo, tjena, på kofångaren? Säkert. Men man ska ju alltid byta information.
Nu låg jag i alla fall i den filen längt till höger, som för alla som inte åkt på E18 norrgående utanför Mörby Centrum en bit senare blir en avfart mot Sollentuna. Den genvägen som vi ursprungligen skulle ta, anledningen till att jag körde in i den där snubben. Jag skulle bara ha stått kvar i kön och väntat som vilken annan svensk som helst.
2006, minns inte riktigt vilket datum det hände men det var någon gång under hösten, oktober kanske.
Jag och Fia, som då bodde tillsammans på Gärdet, skulle åka hem till Täby för att gå på bland annat Tegelbruket under helgen.
Den här olyckan, om man ens kan kalla det de, var helt och hållet mitt fel. Jag var sämst!
Rusningstrafik på E18 norrgående en fredag vid kanske klockan 16-17, det var riktigt mycket bilar. Vi ligger i vänsterfilen, det finns tre, utanför Mörby Centrum, Fia kommer på att vi kan ta avfarten mot Sollentuna och åka den vägen förbi kön istället för att stå stilla här. Den filen längst till höger går nämligen förhållandevis fort eftersom den försvinner ner mot Sollentuna. Jag håller med och tycker det låter som en bra och tidssparande idé. Då återstod bara det lilla problemet att byta fil på en packad motorväg. Sen skulle vi kunna glida förbi alla köande bilister för vi var så väldigt smarta och sluga.
Jag och Fia hjälps åt att hitta en lucka i trafiken i mittenfilen och vi båda skådar en lucka en bit bak. Jag tittar fram och ser att bilen framför mig lättar på bromsen, de röda bromslyktorna slocknar och den silvriga Audin börjar rulla, jag rullar sakta efter, luckan närmar sig. Jag tittar över axeln igen för att bedöma när jag ska gasa på rejält för att smita in i luckan utan att stoppa upp den första bilen som kommer bakom mig alltför mycket. NU! Jag släpper kopplingen, jag gasar, jag tittar framåt igen för att se hur mycket jag måste svänga för att komma ut i mittenfilen. Vad är det jag ser? Audin har knappt rört sig framåt alls, han bromsar precis till igen. Det är för trångt, jag ska ju byta fil...
Jag kör i alla fall in i den silverfärgade bilen framför mig. Den vänstra delen på min främre kofångare träffar ungefär mitt på Audins bakre i en hastighet på cirka 15 km i timmen. Jävlar, jag och Fia tittar på varandra, ojdå! Man slungas framåt vid krocken ganska ordentligt även i såhär låga hastigheter.
Mannen i Audin sticker ut huvudet och vinkar att vi ska köra till väggrenen. FUCK vad dåååålig jag är!
Vi snirklar oss igenom rusningstrafiken ut i väggrenen, byter information, även fast varken min eller hans lilla precious bil var skadade överhuvudtaget. "Det kan finnas skador under plåten", sa han. Jo, tjena, på kofångaren? Säkert. Men man ska ju alltid byta information.
Nu låg jag i alla fall i den filen längt till höger, som för alla som inte åkt på E18 norrgående utanför Mörby Centrum en bit senare blir en avfart mot Sollentuna. Den genvägen som vi ursprungligen skulle ta, anledningen till att jag körde in i den där snubben. Jag skulle bara ha stått kvar i kön och väntat som vilken annan svensk som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar