Elin Alpne har nu, på torsdagen den 31 januari 2008 klockan 09.51, deaktiverat sitt Facebook konto
RIP
071222 - 080131
torsdag 31 januari 2008
Somliga går med trasiga (och smutsiga) skor
Gudfader som i himmlen bor kanske vill ha det så...
/.../Vem bryr sig om hur dagarna går dom vandrar som dom vill
Medborgare om etthundra år finns du ej längre till
Då har nån annan tagit din stol det vet du inte av
Du känner varken regn eller sol ner' i din mörka grav
/.../Bakom ett hörn står döden på lur han tar mig när han vill
Somliga går med trasiga skor tills de har slutat gå
Djävulen som i helvetet bor får sig ett gott skratt då
Wreesvijk
Problem
Jag har lite problem med min flykt från Facebook!
JAG VET INTE HUR MAN GÖR NÄR MAN VILL GÅ UR!
Den som vet kan gärna tipsa mig
Jag har muppat runt lite på min sida och intällningar och sånt men jag hittar inte, är jag verkligen SÅ dålig. Jag vet flera personer som har gjort de men ingen av dem är här. Jag har bara 16 timmar på mig. Hjälp
Vore pinsamt att inte lyckas gå ur nu när jag har sagt här på bloggen att jag sak göra de och när jag nu gjorde en så stor sak av det hela.
Ååå, ångest
JAG VET INTE HUR MAN GÖR NÄR MAN VILL GÅ UR!
Den som vet kan gärna tipsa mig
Jag har muppat runt lite på min sida och intällningar och sånt men jag hittar inte, är jag verkligen SÅ dålig. Jag vet flera personer som har gjort de men ingen av dem är här. Jag har bara 16 timmar på mig. Hjälp
Vore pinsamt att inte lyckas gå ur nu när jag har sagt här på bloggen att jag sak göra de och när jag nu gjorde en så stor sak av det hela.
Ååå, ångest
onsdag 30 januari 2008
Frisörer
Hos frisör Lena i Roslags Näsby, håret håller på att färgas, om det är någon som kan få looken här nedan att se snygg ut så är det då jag, eller vad säger ni? I princip samma färg som förra gången bara en liten uppfräschning samma sak gäller för längden och frisyren, jag kommer att bli riktigt fräsch.
Tänkte på en sak när jag satt här medan mitt hårt skiftar färg framför ögonen på mig; frisör måste vara ett av det mest sociala yrket som finns. Har ni någonsin träffat en frisör som inte har en käft som går i ett, de pratar om allt och ingenting. (Förutom såna där otrevliga frisörer som jobbar på drop-in-salonger, dem gillar vi inte.) Man behöver inte ens svara bara nicka lite, de kan stå och föra en konversation med sig själva utan några som helst problem.
Jag känner min frisör sen tidigare, hon bodde mitt emot mig för några år sedan. Hon undrar alltid hur det är på jobbet, med kärleken, om bilen går bra, vad som ligger planerat i den närmaste framtiden and so on. Så pratar vi lite om henne också. Vi har trevligt, det är skönt att snacka av sig lite med någon som man inte pratar med varje dag, men då tänkte jag på frisörerna, de måste ju prata om ungefär samma saker med alla sina kunder, de får höra olika saker varje gång men de berättar alltid samma sak, borde bli tråkigt i längden. Undra om det är stor skillnad på reaktionerna de får när de berättar något beroende på vem de berättar det för.
De är väldigt innovativa och de kommer alltid på något nytt att prata om när det varit tyst lite för länge, deras fantasin är det inget fel på. Jag kommer aldrig på något att prata om.
Klart! Mycket nöjd, Lena är grym!
Tänkte på en sak när jag satt här medan mitt hårt skiftar färg framför ögonen på mig; frisör måste vara ett av det mest sociala yrket som finns. Har ni någonsin träffat en frisör som inte har en käft som går i ett, de pratar om allt och ingenting. (Förutom såna där otrevliga frisörer som jobbar på drop-in-salonger, dem gillar vi inte.) Man behöver inte ens svara bara nicka lite, de kan stå och föra en konversation med sig själva utan några som helst problem.
Jag känner min frisör sen tidigare, hon bodde mitt emot mig för några år sedan. Hon undrar alltid hur det är på jobbet, med kärleken, om bilen går bra, vad som ligger planerat i den närmaste framtiden and so on. Så pratar vi lite om henne också. Vi har trevligt, det är skönt att snacka av sig lite med någon som man inte pratar med varje dag, men då tänkte jag på frisörerna, de måste ju prata om ungefär samma saker med alla sina kunder, de får höra olika saker varje gång men de berättar alltid samma sak, borde bli tråkigt i längden. Undra om det är stor skillnad på reaktionerna de får när de berättar något beroende på vem de berättar det för.
De är väldigt innovativa och de kommer alltid på något nytt att prata om när det varit tyst lite för länge, deras fantasin är det inget fel på. Jag kommer aldrig på något att prata om.
Klart! Mycket nöjd, Lena är grym!
Det här är iofs inte min vanliga frisyr som jag sa att det skulle bli här ovan. Det är samma klippning och frisyr som innan bara de att vi plattade det. Efter en dusch så kommer jag ha tillbaka mitt lockiga hår och se ut som vanligt igen. Jag har aldrig rakt hår så jag sa när Lena frågade om vi skulle göra det lockigt eller rakt att vi kunde göra det rakt, just pga den anledningen att jag aldrig har rakt annars. Jag gillar det, förändring!
Veckans STORA bekymmer...
... är skärsåret på höger pekfinger som jag fick när jag skulle pilla upp locket på konservburken med tonfisk i olja.
Precis när jag fått in fingret under locket och kände den kletiga tonfisken i olja mot mitt finger känner jag hur den vassa kanten på locket skär sig in i mitt finger. För att kunna få ut fingret ur burken med tonfisk i olja måste jag låta locket skära upp mitt finger ytterligare lite till.
Jag spänner fingret och lyfter upp locket samtidigt som skärsåret föds.
Aj
Det svider, det spricker dagligen upp, det gör ont när jag styr musen med styrplattan på min nya lap-top.
Det svider, små sår på händerna; det tar sådan tid för dem att läka.
Det svider, svider
Precis när jag fått in fingret under locket och kände den kletiga tonfisken i olja mot mitt finger känner jag hur den vassa kanten på locket skär sig in i mitt finger. För att kunna få ut fingret ur burken med tonfisk i olja måste jag låta locket skära upp mitt finger ytterligare lite till.
Jag spänner fingret och lyfter upp locket samtidigt som skärsåret föds.
Aj
Det svider, det spricker dagligen upp, det gör ont när jag styr musen med styrplattan på min nya lap-top.
Det svider, små sår på händerna; det tar sådan tid för dem att läka.
Det svider, svider
tisdag 29 januari 2008
HP:n är här!
Min nya dator har kommit!
Jag är så glad, den är så snygg, den är så snabb.
Har snart installerat och fixat allt viktigt som jag behöver: internet, office, sony ericssson och fixat lite annat smått och gått så nu börjar den fungera riktigt bra och precis som jag vill. SÅ nöjd, fan i extas.
Nu ska jag bara få över lite musik och bilder från den gamla datorn så jag har något att lyssna och titta på, måste ladda hem i-tunes också till i-poden.
Denna uppspelthet som jag märker hos mig själv över en dator skrämmer mig lite, jag visste inte att jag var så fixerad vid teknik. Samma sak märkte jag när jag fick min ny mobil förra veckan, jag gick och pillade på mobilen hela tiden, med ett flin över hela ansiktet. Men jag har dock märkt att jag inte kan så mycket, all installation är ganska svår och det tar lite tid för mig.
Men det viktigaste är att de är ju så fina och glansiga och snygga och snabba och fräscha och och och
Jag säger då de: jag är teknikfixerad!!
Eller iaf ny teknik...
Jag är så glad, den är så snygg, den är så snabb.
Har snart installerat och fixat allt viktigt som jag behöver: internet, office, sony ericssson och fixat lite annat smått och gått så nu börjar den fungera riktigt bra och precis som jag vill. SÅ nöjd, fan i extas.
Nu ska jag bara få över lite musik och bilder från den gamla datorn så jag har något att lyssna och titta på, måste ladda hem i-tunes också till i-poden.
Denna uppspelthet som jag märker hos mig själv över en dator skrämmer mig lite, jag visste inte att jag var så fixerad vid teknik. Samma sak märkte jag när jag fick min ny mobil förra veckan, jag gick och pillade på mobilen hela tiden, med ett flin över hela ansiktet. Men jag har dock märkt att jag inte kan så mycket, all installation är ganska svår och det tar lite tid för mig.
Men det viktigaste är att de är ju så fina och glansiga och snygga och snabba och fräscha och och och
Jag säger då de: jag är teknikfixerad!!
Eller iaf ny teknik...
lördag 26 januari 2008
Ny teknik
Ny lap-top beställd på Internet och levereras i mitten på nästa vecka! tjoohoo
Igår köpte jag en ny mobil, en röd Sony Ericsson w910i, jag har samma nummer som förut men inte samma abonnemang, så inge mer Comviq kompis till mig…
Jag är så nöjd, jag kommer att vara kung med all min nya teknik!
Jag kan nästan garantera att jag kommer att börja blogga mer nu när jag har en dator som faktiskt har lite fart, det kommer att bli grymt!
Nu är det helg, slutar lördagspasset på jobbet nu, bara morgonmötet kvar.
Ska tyvärr ha avskedstillställning för Fia som åker till Thailand på fredag, tråkigt att hon åker nu igen efter att ha varit hemma en så kort stund men jag ska ner och joina henne sen i mars, skööönt!
Nä, mötesdags
Igår köpte jag en ny mobil, en röd Sony Ericsson w910i, jag har samma nummer som förut men inte samma abonnemang, så inge mer Comviq kompis till mig…
Jag är så nöjd, jag kommer att vara kung med all min nya teknik!
Jag kan nästan garantera att jag kommer att börja blogga mer nu när jag har en dator som faktiskt har lite fart, det kommer att bli grymt!
Nu är det helg, slutar lördagspasset på jobbet nu, bara morgonmötet kvar.
Ska tyvärr ha avskedstillställning för Fia som åker till Thailand på fredag, tråkigt att hon åker nu igen efter att ha varit hemma en så kort stund men jag ska ner och joina henne sen i mars, skööönt!
Nä, mötesdags
torsdag 24 januari 2008
Otrohet
Jag behöver en ny lap-top!
Min nuvarande dator fick jag när jag fyllde 18 år, alltså för tre år sedan. Tre år är en väldigt lång livslängd för en dator, den har aldrig blivit konfigurerad men den har fungerat bra. Nu är den självklart väldigt trögstartad och om man har den på i mer än två timmar så börja den bli långsam igen. Den har som bäst prestanda mellan cirka 20 minuter efter start och upp till två timmar senare. På grund av datorns ålder så är fläkt- och kylsystemet inte så välutvecklat, efter dryga 45 minuter så känns det som om benen ska brinna upp om man har den i knäet och den låter som en torktumlare för att fläkten måste blåsa runt så mycket luft hela tiden. Den är väldigt tung också och designen känns inte riktigt aktuell heller.
Det är helt enkelt dags att införskaffa en ny!
Jag har under den senaste veckan surfat runt på lite olika elektronikkedjors hemsidor så som El-giganten, Expert, Onoff och Pc-city på min gamla dator. Det känns helt fel, sitter på min gamla dator och letar efter en ny. Det är ju som att gå ut på krogen med sin pojkvän för att ragga på nya killar, det känns väldigt jobbigt. Jag är helt enkelt otrogen mot min dator som varit med mig genom alla åren, genom hela min gymnasieperiod som bestod av många uppsatser och avhandlingar som krävde mycket tid av mig och min dator. Vi var ett grymt team, presterade alltid på topp nivå. Jag försöker dessutom smyga med det lite, tittar in på hemsidorna lite försiktigt och byter mellan elektronikhemsidan och någon annan hemsida hela tiden för att det inte ska märkas att jag tittar på nya datorer med min gamla.
Jag vet ännu inte heller bestämt vad jag ska göra med den gamla datorn när jag har fått den nya. Ska jag slänga den på tippen eller ska jag låta den stå och samla damm i någon bokhylla, hur ser min väns framtid ut? Mamma hintade i iofs att hon kunde tänka sig att ta över den trots att den är så långsam.
Jag låter nog mamma ta den, om hon är snäll och inte förstör den...
Jag kommer alltid att minnas dig min gamle, långsamma och varma vän! =)
Min nuvarande dator fick jag när jag fyllde 18 år, alltså för tre år sedan. Tre år är en väldigt lång livslängd för en dator, den har aldrig blivit konfigurerad men den har fungerat bra. Nu är den självklart väldigt trögstartad och om man har den på i mer än två timmar så börja den bli långsam igen. Den har som bäst prestanda mellan cirka 20 minuter efter start och upp till två timmar senare. På grund av datorns ålder så är fläkt- och kylsystemet inte så välutvecklat, efter dryga 45 minuter så känns det som om benen ska brinna upp om man har den i knäet och den låter som en torktumlare för att fläkten måste blåsa runt så mycket luft hela tiden. Den är väldigt tung också och designen känns inte riktigt aktuell heller.
Det är helt enkelt dags att införskaffa en ny!
Jag har under den senaste veckan surfat runt på lite olika elektronikkedjors hemsidor så som El-giganten, Expert, Onoff och Pc-city på min gamla dator. Det känns helt fel, sitter på min gamla dator och letar efter en ny. Det är ju som att gå ut på krogen med sin pojkvän för att ragga på nya killar, det känns väldigt jobbigt. Jag är helt enkelt otrogen mot min dator som varit med mig genom alla åren, genom hela min gymnasieperiod som bestod av många uppsatser och avhandlingar som krävde mycket tid av mig och min dator. Vi var ett grymt team, presterade alltid på topp nivå. Jag försöker dessutom smyga med det lite, tittar in på hemsidorna lite försiktigt och byter mellan elektronikhemsidan och någon annan hemsida hela tiden för att det inte ska märkas att jag tittar på nya datorer med min gamla.
Jag vet ännu inte heller bestämt vad jag ska göra med den gamla datorn när jag har fått den nya. Ska jag slänga den på tippen eller ska jag låta den stå och samla damm i någon bokhylla, hur ser min väns framtid ut? Mamma hintade i iofs att hon kunde tänka sig att ta över den trots att den är så långsam.
Jag låter nog mamma ta den, om hon är snäll och inte förstör den...
Jag kommer alltid att minnas dig min gamle, långsamma och varma vän! =)
tisdag 22 januari 2008
Gårdagens i-landsproblem
Jag och Sophie ska åka till andra sidan Viggbyholm, en bilfärd på max fem minuter.
Vi går ner till hallen och inser att det bara är nycklarna till Volvon som ligger i lådan, Sophies mamma har råkat ta med sig nycklarna till Audin när hon gick ut på promenad med hunden!!!!
Suck!!!!
Vi måste åka Volvon istället för Audin
Vi går ner till hallen och inser att det bara är nycklarna till Volvon som ligger i lådan, Sophies mamma har råkat ta med sig nycklarna till Audin när hon gick ut på promenad med hunden!!!!
Suck!!!!
Vi måste åka Volvon istället för Audin
måndag 21 januari 2008
The big test
Idag var jag med Furious Blue på bilprovningen för att den skulle bli besiktad!
Jag var lite nervös faktiskt, trist om något skulle vara galet med Furious så man måste rätta till det för massa pengar. Nej tack. Jag önskade mest att det inte var för litet djup på mönstret på däcken, köpa nya däck är nämligen inte gratis!
När jag kom till bilprovningen körde jag först in en avfart för tidigt så jag hamna på någon jävla husvagnspark, nä det var fel. På den riktiga bilprovningen var det lång kö, men jag fick komma in före några som hade kommit dit innan mig, suckers.
Inspektionen gick bra, jag var med och höll koll och kikade på undersidan, mycket koolt, väldigt smutsigt.
Sen tog inspektören på däcken och sa: Du har väldigt bra däck.
Jag: Va? På vilket sätt?
Inspektören: Jo, de har ett bra djup på mönstret.
Jag: Aha, va bra då.
Så mycket kan jag om bilar...
Det jag gissade på skulle kunna vara galet var i själva verket jättebra.
Inga anmärkningar plus en komplimang för däckmönstret!
Good job Furious!
Jag var lite nervös faktiskt, trist om något skulle vara galet med Furious så man måste rätta till det för massa pengar. Nej tack. Jag önskade mest att det inte var för litet djup på mönstret på däcken, köpa nya däck är nämligen inte gratis!
När jag kom till bilprovningen körde jag först in en avfart för tidigt så jag hamna på någon jävla husvagnspark, nä det var fel. På den riktiga bilprovningen var det lång kö, men jag fick komma in före några som hade kommit dit innan mig, suckers.
Inspektionen gick bra, jag var med och höll koll och kikade på undersidan, mycket koolt, väldigt smutsigt.
Sen tog inspektören på däcken och sa: Du har väldigt bra däck.
Jag: Va? På vilket sätt?
Inspektören: Jo, de har ett bra djup på mönstret.
Jag: Aha, va bra då.
Så mycket kan jag om bilar...
Det jag gissade på skulle kunna vara galet var i själva verket jättebra.
Inga anmärkningar plus en komplimang för däckmönstret!
Good job Furious!
lördag 19 januari 2008
Myspys med Fia!
Jag och Fia återförenades, efter en längre tid ifrån varandra, i en matglädjeafton - mycket mat och mycket snack om massa saker.
Vårt fullspäckade middagsbord. Ja, vi åt upp allt, utom bröd och lite kyckling.
Ciabatta, chili oliver, grillad kyckling, bönor, morotsstavar, fetaost, tzatziki, största salladen med pinjenötter och melon
En stund för matsmältning framför filmen American History X, grym.
Gud va gottis vi åt igår, Fia och jag!
Vårt fullspäckade middagsbord. Ja, vi åt upp allt, utom bröd och lite kyckling.
Romantisk middag för två
Ciabatta, chili oliver, grillad kyckling, bönor, morotsstavar, fetaost, tzatziki, största salladen med pinjenötter och melon
En stund för matsmältning framför filmen American History X, grym.
Efterrätt:
Choklad fondue med frukt: kiwi, äpple, melon, apelsin, banan och två sorters päron
Choklad fondue med frukt: kiwi, äpple, melon, apelsin, banan och två sorters päron
Fia gillar!
I've missed you!
Följetången - bilder
Elin:
So serious when I'm driving
Vägen:
E18 norrgående klockan 13 en fredag, so very calm
Bilen Furious Blue:
Skitig, but still my baby!
So serious when I'm driving
Vägen:
E18 norrgående klockan 13 en fredag, so very calm
Bilen Furious Blue:
Skitig, but still my baby!
fredag 18 januari 2008
Uppskattning
Det krävs inte mycket för att göra mig glad. T.ex. hade vi fått nya diskborstar i pentryt på jobbet imorse och jag gav ifrån mig ett litet tjut av lycka och vår inhoppare, Angelica, som inte brukar jobba Nyhetsmorgon med oss tittande frågande på mig.
Angelica: Vad?
Jag: Åh, vi har fått nya diskborstar!
Efter att ha återfått fattningen sekunden senare inser jag vad det är jag står och säger, diskborstar? Va fan?
Jag: Hehe, det krävs inte mycket för att man ska bli glatt överraskad här. Hehe…
Och så går vi vidare och glömmer de.
Idag var det glädjens dag för mig.
När jag hade skrivit ut manus till programledarna inför 7-sändningen kommer dagens sportprogramledare, Andreas, fram till mig för att hämta sin bunt med manus så tittar han på mig och säger:
Andreas: Jag måste bara säga det, men Gud vilken bra prompterrullning det var i 6-sändningen, den satt som en smäck. Det är skönt att slippa tänka på promptern när man kommer inspringande från redigeringen med L-spikar som blir klara sent. Grymt rullat.
Jag: ÅH TACK! Det värmer mitt hjärta!
Andreas: Ja, det var verkligen bra.
Jag: 1000 tack! Men prompterföraren ska ju tas bort nu nästa månad.
Andreas: Jaha, varför då? Trist…
Sen kom han inför 8-sändningen och sa i princip samma sak för han, som han själv sa, inte kom ihåg om han sa det förra gången.
Jag tog bara emot komplimangen och log!
Det var första gången som en programledare tackade mig för att jag rullade deras manus åt dem, konstigt tycker jag, jag gör dem ju ändå en tjänst. Jag har jobbat här i ett och ett halvt år och det är ju inte så att jag är dålig på att rulla, det är inte särskilt svårt.
Men nu ska vi inte tänka mer på det utan på att Andreas var så himla gullig och gjorde mig så himla glad.
Angelica: Vad?
Jag: Åh, vi har fått nya diskborstar!
Efter att ha återfått fattningen sekunden senare inser jag vad det är jag står och säger, diskborstar? Va fan?
Jag: Hehe, det krävs inte mycket för att man ska bli glatt överraskad här. Hehe…
Och så går vi vidare och glömmer de.
Idag var det glädjens dag för mig.
När jag hade skrivit ut manus till programledarna inför 7-sändningen kommer dagens sportprogramledare, Andreas, fram till mig för att hämta sin bunt med manus så tittar han på mig och säger:
Andreas: Jag måste bara säga det, men Gud vilken bra prompterrullning det var i 6-sändningen, den satt som en smäck. Det är skönt att slippa tänka på promptern när man kommer inspringande från redigeringen med L-spikar som blir klara sent. Grymt rullat.
Jag: ÅH TACK! Det värmer mitt hjärta!
Andreas: Ja, det var verkligen bra.
Jag: 1000 tack! Men prompterföraren ska ju tas bort nu nästa månad.
Andreas: Jaha, varför då? Trist…
Sen kom han inför 8-sändningen och sa i princip samma sak för han, som han själv sa, inte kom ihåg om han sa det förra gången.
Jag tog bara emot komplimangen och log!
Det var första gången som en programledare tackade mig för att jag rullade deras manus åt dem, konstigt tycker jag, jag gör dem ju ändå en tjänst. Jag har jobbat här i ett och ett halvt år och det är ju inte så att jag är dålig på att rulla, det är inte särskilt svårt.
Men nu ska vi inte tänka mer på det utan på att Andreas var så himla gullig och gjorde mig så himla glad.
torsdag 17 januari 2008
Elin, vägen och bilen Furious Blue, del 2
Fortkörning
2007-09-17
Jag hade varit hemma i Täby för att rösta där jag är mantalsskriven, jag bodde med Fia på Gärdet. Hade lovat Fia att följa med henne till den vallokalen hon skulle rösta i för hon ville inte gå själv. Klockan började närma sig 20.00, då vallokalerna stänger och jag var ännu inte på Gärdet. Skynda.
Sitter i bilen, öppen ruta, kör på E18 södergående in mot Stockholm och pratar med Sofia på mobilen. Utanför Universitetet ska jag svänga in till vänster för at kör igenom Liljansskogen. Är tvungen att stanna vid rödljuset och då glider en motorcykelpolis upp på vänstersida om mig och säger:
"Prata i mobiltelefonen ska man inte göra när man kör, då är man inte uppmärksam på hur snabbt man kör. Sväng in på Statoil där borta så pratar vi lite."
HOLY SHIT!
Jag slänger mobilen åt helvete, hinner kanske säga något snabbt och skräckslaget till Fia innan mobilen flyger all världens väg, jag minns inte. Kör med darriga ben mot Statoil, kliver ur bilen och inväntar polisen. Hjärtat slår, tankarna viner, klump i halsen och kroppen darrar.
Polisen berättar för mig att han har legat bakom mig en bit och mät min hastighet. Jag har tydligen kört i en snitthastighet på 88 km/h på en 70 väg. Alltså 18 km/h för fort. Jag erkänner för honom att jag inte var uppmärksam och inte brydde mig om att jag låg över hastighetsbegränsningen. Jag har inte sett honom i backspegeln som jag vet att jag har tittat i trots att jag har pratat mobilen så han måste ha legat i min döda vinkel den sluge jäveln.
Polisen noterar:
Bilen inte är min; nej det är pappas.
Körkortet är nytt; prövotid ja, jag tog det i maj. Fan, jag kommer att bli av med det tänker jag.
Så säger han också att jag hade tur att det låg en bil framför mig för annars hade jag kört ännu snabbare; ”nej, det hade jag inte alls gjort” sa jag skitförbannad. Smart Elin, tjafsa med polisen som precis ska skriva böter till dig och ta ditt körkort ifrån dig.
Han berättar för mig att det här blir ju böter, så tar han fram en mall över bötesbeloppen mot hastighetsöverstigningen, penna och bötesblock.
Än har han inte sagt något om att jag blir av med körkortet så jag tänkte att han hade glömt att jag fortfarande gick på prövotid så man kanske inte ska ta upp det genom att fråga eftersom jag då skulle påminna honom och då bli av med det. Torn...
Tillslut frågar jag i alla fall om körkortet kommer att ryka nu. Ja, jag sa ryka. Då svarar han att nej det kommer det inte att göra, då hade jag behövt köra 30 km/h över hastighetsbegränsningen.
TJOOOHOOO ljuder i min hjärna!!!
Med böter på 1 200 kronor och en skarp tillsägning i bagaget åker jag hem till en orolig Sofia i lägenheten, slänger väskan och jackan hårt i golvet, stampar ursinnig och skrikandes in i mitt rum och slänger mig gråtandes på sängen.
Fia och jag är jättearga resten av kvällen, för poliserna borde ju vakta vallokalerna på valdagen och inte bötfälla stackars flickor som precis fått körkort och egen bil.
2007-09-17
Jag hade varit hemma i Täby för att rösta där jag är mantalsskriven, jag bodde med Fia på Gärdet. Hade lovat Fia att följa med henne till den vallokalen hon skulle rösta i för hon ville inte gå själv. Klockan började närma sig 20.00, då vallokalerna stänger och jag var ännu inte på Gärdet. Skynda.
Sitter i bilen, öppen ruta, kör på E18 södergående in mot Stockholm och pratar med Sofia på mobilen. Utanför Universitetet ska jag svänga in till vänster för at kör igenom Liljansskogen. Är tvungen att stanna vid rödljuset och då glider en motorcykelpolis upp på vänstersida om mig och säger:
"Prata i mobiltelefonen ska man inte göra när man kör, då är man inte uppmärksam på hur snabbt man kör. Sväng in på Statoil där borta så pratar vi lite."
HOLY SHIT!
Jag slänger mobilen åt helvete, hinner kanske säga något snabbt och skräckslaget till Fia innan mobilen flyger all världens väg, jag minns inte. Kör med darriga ben mot Statoil, kliver ur bilen och inväntar polisen. Hjärtat slår, tankarna viner, klump i halsen och kroppen darrar.
Polisen berättar för mig att han har legat bakom mig en bit och mät min hastighet. Jag har tydligen kört i en snitthastighet på 88 km/h på en 70 väg. Alltså 18 km/h för fort. Jag erkänner för honom att jag inte var uppmärksam och inte brydde mig om att jag låg över hastighetsbegränsningen. Jag har inte sett honom i backspegeln som jag vet att jag har tittat i trots att jag har pratat mobilen så han måste ha legat i min döda vinkel den sluge jäveln.
Polisen noterar:
Bilen inte är min; nej det är pappas.
Körkortet är nytt; prövotid ja, jag tog det i maj. Fan, jag kommer att bli av med det tänker jag.
Så säger han också att jag hade tur att det låg en bil framför mig för annars hade jag kört ännu snabbare; ”nej, det hade jag inte alls gjort” sa jag skitförbannad. Smart Elin, tjafsa med polisen som precis ska skriva böter till dig och ta ditt körkort ifrån dig.
Han berättar för mig att det här blir ju böter, så tar han fram en mall över bötesbeloppen mot hastighetsöverstigningen, penna och bötesblock.
Än har han inte sagt något om att jag blir av med körkortet så jag tänkte att han hade glömt att jag fortfarande gick på prövotid så man kanske inte ska ta upp det genom att fråga eftersom jag då skulle påminna honom och då bli av med det. Torn...
Tillslut frågar jag i alla fall om körkortet kommer att ryka nu. Ja, jag sa ryka. Då svarar han att nej det kommer det inte att göra, då hade jag behövt köra 30 km/h över hastighetsbegränsningen.
TJOOOHOOO ljuder i min hjärna!!!
Med böter på 1 200 kronor och en skarp tillsägning i bagaget åker jag hem till en orolig Sofia i lägenheten, slänger väskan och jackan hårt i golvet, stampar ursinnig och skrikandes in i mitt rum och slänger mig gråtandes på sängen.
Fia och jag är jättearga resten av kvällen, för poliserna borde ju vakta vallokalerna på valdagen och inte bötfälla stackars flickor som precis fått körkort och egen bil.
onsdag 16 januari 2008
Innan januaris slut...
(Nu kommer det inlägget som jag försökte skriva, men inte kunde på grund av störningsmomenten på min arbetsplats, då jag istället skrev inlägget ”hon där”)
Nu börjar jag det riktiga inlägget:
Innan januaris slut kommer jag att ha tagit bort min Facebook prenumeration, det är inte min grej. Jag tyckte inte att det var nå kul. Nu är jag väldigt irriterad på mig själv att jag gick med överhuvudtaget! Jag var jävligt originell innan jag gick med; en av de få ungdomar – halvvuxna – som inte dragits ner i träsket, men tillslut gav jag vika. Det ångrar jag mycket nu!
Jag har nog inte fått ut någonting av att hänga på Facebook, kanske att några personer har hittat hit, till bloggen genom min Facebook profil. Det är några nämligen, JÄJ!
Wall-to-wall funktionen gillar jag, trevligt att kunna hålla kontakten med människor som man kanske inte pratar med i telefon men man ändå vill höra av. Det är alltid roligt att titta på bilder men bryr jag mig verkligen vad min klasskamrat från nian som jag inte pratat med sen dess gjorde i somras?
Några saker jag inte gillar med Facebook:
Folk samlar på vänner som de egentligen inte känner.
Människor slösar bort värdefull tid framför datorn. (Finns mycket annat på datorn man kan slösa bort tid på också, bloggar t.ex.) Problemet med det här slöseriet är att det är vuxna människor som sitter på Facebook, eftersom det var ett community för människor äldre än tonåringar, jo tjena, det höll ju länge.
Sen är allt så töntigt pinsamt, alla applications alltså; sexy request, penis or vagina? Invitation, charecterize request, you’re a hottie request, fun wall, send a gift, poke her, poke him and so on and so on.
Allt görs av vuxna människor trots att allt känns väldigt pubertalt.
Verklighetsflykt?
Nu börjar jag det riktiga inlägget:
Innan januaris slut kommer jag att ha tagit bort min Facebook prenumeration, det är inte min grej. Jag tyckte inte att det var nå kul. Nu är jag väldigt irriterad på mig själv att jag gick med överhuvudtaget! Jag var jävligt originell innan jag gick med; en av de få ungdomar – halvvuxna – som inte dragits ner i träsket, men tillslut gav jag vika. Det ångrar jag mycket nu!
Jag har nog inte fått ut någonting av att hänga på Facebook, kanske att några personer har hittat hit, till bloggen genom min Facebook profil. Det är några nämligen, JÄJ!
Wall-to-wall funktionen gillar jag, trevligt att kunna hålla kontakten med människor som man kanske inte pratar med i telefon men man ändå vill höra av. Det är alltid roligt att titta på bilder men bryr jag mig verkligen vad min klasskamrat från nian som jag inte pratat med sen dess gjorde i somras?
Några saker jag inte gillar med Facebook:
Folk samlar på vänner som de egentligen inte känner.
Människor slösar bort värdefull tid framför datorn. (Finns mycket annat på datorn man kan slösa bort tid på också, bloggar t.ex.) Problemet med det här slöseriet är att det är vuxna människor som sitter på Facebook, eftersom det var ett community för människor äldre än tonåringar, jo tjena, det höll ju länge.
Sen är allt så töntigt pinsamt, alla applications alltså; sexy request, penis or vagina? Invitation, charecterize request, you’re a hottie request, fun wall, send a gift, poke her, poke him and so on and so on.
Allt görs av vuxna människor trots att allt känns väldigt pubertalt.
Verklighetsflykt?
tisdag 15 januari 2008
Övergiven
13 januari - Sandra åkte till Norrköping för att var borta i 6 veckor
21 januari - Fanny åker till Tanzania för att vara borta i två månader
22 januari - Sophie åker till Kanada för att vara borta i två månader
1 februari - Sofia åker till Thailand för att vara borta i två månader
15 februari - Stina åker till Argentina för att var borta i ett år
Spännande att vänskapskretsen rensas på fem medlemmar på en månad.
Jag vet inte men jag känner en tendens bland mina vänner att fly Stockholm. Jag känner mig borttappad, har jag missat nått? Ska det ske något hemskt då man helst vill vara någon annanstans? Så känns det.
Jo, javisst, såhär ligger det till Sverige suger. Sandra åkte förvisso bara till Norrköping men hon är ändå inte här med mig.
Tur att man har några fina vänner och arbetskamrater kvar trots rensningen!
21 januari - Fanny åker till Tanzania för att vara borta i två månader
22 januari - Sophie åker till Kanada för att vara borta i två månader
1 februari - Sofia åker till Thailand för att vara borta i två månader
15 februari - Stina åker till Argentina för att var borta i ett år
Spännande att vänskapskretsen rensas på fem medlemmar på en månad.
Jag vet inte men jag känner en tendens bland mina vänner att fly Stockholm. Jag känner mig borttappad, har jag missat nått? Ska det ske något hemskt då man helst vill vara någon annanstans? Så känns det.
Jo, javisst, såhär ligger det till Sverige suger. Sandra åkte förvisso bara till Norrköping men hon är ändå inte här med mig.
Tur att man har några fina vänner och arbetskamrater kvar trots rensningen!
söndag 13 januari 2008
An open mind
Inleder kvällen med en mysig middag hos Ahrengarts med "familjen"
Förkrök på Medborgarplatsen med Stina och hennes sex vänner, sex nya personligheter, extremt olika mig. Ny musik - pop - inte min favorit men jag bestämde mig för att fria istället för att fälla deras syn på fest.
Alkohol och bugg i vardagsrummet
En fruktansvärd kö till "popklubben" Mango
Mörkt, varmt, fullt, dånande musik
Lite dans med de sex vännerna och Stina
En öl, Stina tog två
Dans, dans, dans, dans
Upptäcker att remmen på min väska vittrar sönder och att de svarta små skinnbitarna klistras fast över hela mitt bröst, het?
Svettig dans
Jag, Stina och en skön lirare från Norrland, Björn, som vi raggat upp ägde dansgolvet. Vi var grymmast och koolast på hela stället, garanterat. Vi gav järnet; vi gav allt!
Jag och Stina kanske inte var snyggast och fräschast när vi gick ifrån Mango men fy fan va kul vi hade haft
Inställning is key!
Förkrök på Medborgarplatsen med Stina och hennes sex vänner, sex nya personligheter, extremt olika mig. Ny musik - pop - inte min favorit men jag bestämde mig för att fria istället för att fälla deras syn på fest.
Alkohol och bugg i vardagsrummet
En fruktansvärd kö till "popklubben" Mango
Mörkt, varmt, fullt, dånande musik
Lite dans med de sex vännerna och Stina
En öl, Stina tog två
Dans, dans, dans, dans
Upptäcker att remmen på min väska vittrar sönder och att de svarta små skinnbitarna klistras fast över hela mitt bröst, het?
Svettig dans
Jag, Stina och en skön lirare från Norrland, Björn, som vi raggat upp ägde dansgolvet. Vi var grymmast och koolast på hela stället, garanterat. Vi gav järnet; vi gav allt!
Jag och Stina kanske inte var snyggast och fräschast när vi gick ifrån Mango men fy fan va kul vi hade haft
Inställning is key!
fredag 11 januari 2008
Elin, vägen och bilen Furious Blue, del 1
2006-05-15 Den första och ganska allvarliga olyckan tycker inte jag var mitt fel men det tyckte försäkringsbolagen; dagen före min uppkörning fick jag inte riktigt i växeln när jag körde ut i den stora korsningen Rinkebykorset och körde då tillslut på en annan bil.
Jag skumpar fram och det går lite långsamt genom korsningen, det hinner säkert bli grönt för filerna som kommer från mitt höger medan jag kämpar mig igenom korsningen med en växellåda som inte vill växla.
Från höger kommer fyra filer, i de två första filerna är det vanlig bilkö, i den tredje filen står en vit van och i den fjärde filen är det tomt. De tre första filerna ser ju att jag har problem så de avvaktar medan jag kämpar på. Men i den fjärde filen, som var tom kommer det en herre i en fräsig BMW som tror att det är hans lyckodag eftersom han kommer fram till korsningen precis när det slår om till grönt så han slipper stanna. Han kan alltså bara gasa på och gör också så. Hans sikt över korsningen skyms av den vita vanen i den tredje filen.
Precis när jag får i växeln ordentligt och kan börja brassa på ut ur korsningen så kommer han i full karriär och jag kör in i honom precis vid vänster framdäck, råpinsamt framför alla som stod och väntade från alla håll i korsningen och jätteläskigt. Mitt i korsningen i rusningstrafik har jag krockat med en BMW dagen före min uppkörning. Chocktillståndet och skräcken är totalt! Jag kan inte tänka och kan omöjligt köra bilen därifrån, mamma som satt på passagerarplats fick springa runt och sätta sig på förarplatsen och vi kör efter mannen jag nyss kört på en bit bort.
Jag kliver inte ens ur bilen utan sitter kvar och gråter medan mamma står och pratar med mannen. När de är klara kommer han fram till min ruta och säger: ”ett misslyckat genrep leder oftast till en lyckad premiär” och ler. Tårarna slutar att forsa och jag andas ut, sedan tvingar mamma mig att köra hem i den kvaddade bilen för att inte utveckla någon form av fobi och inte kunna sätta mig vid ratten igen; ta tjuren vid hornen på en gång.
(Bilen var dock inte Furious Blue utan min mammas bil Rudolf. Så titeln stämmer inte riktigt på denna första berättelse, men men.)
Jag skumpar fram och det går lite långsamt genom korsningen, det hinner säkert bli grönt för filerna som kommer från mitt höger medan jag kämpar mig igenom korsningen med en växellåda som inte vill växla.
Från höger kommer fyra filer, i de två första filerna är det vanlig bilkö, i den tredje filen står en vit van och i den fjärde filen är det tomt. De tre första filerna ser ju att jag har problem så de avvaktar medan jag kämpar på. Men i den fjärde filen, som var tom kommer det en herre i en fräsig BMW som tror att det är hans lyckodag eftersom han kommer fram till korsningen precis när det slår om till grönt så han slipper stanna. Han kan alltså bara gasa på och gör också så. Hans sikt över korsningen skyms av den vita vanen i den tredje filen.
Precis när jag får i växeln ordentligt och kan börja brassa på ut ur korsningen så kommer han i full karriär och jag kör in i honom precis vid vänster framdäck, råpinsamt framför alla som stod och väntade från alla håll i korsningen och jätteläskigt. Mitt i korsningen i rusningstrafik har jag krockat med en BMW dagen före min uppkörning. Chocktillståndet och skräcken är totalt! Jag kan inte tänka och kan omöjligt köra bilen därifrån, mamma som satt på passagerarplats fick springa runt och sätta sig på förarplatsen och vi kör efter mannen jag nyss kört på en bit bort.
Jag kliver inte ens ur bilen utan sitter kvar och gråter medan mamma står och pratar med mannen. När de är klara kommer han fram till min ruta och säger: ”ett misslyckat genrep leder oftast till en lyckad premiär” och ler. Tårarna slutar att forsa och jag andas ut, sedan tvingar mamma mig att köra hem i den kvaddade bilen för att inte utveckla någon form av fobi och inte kunna sätta mig vid ratten igen; ta tjuren vid hornen på en gång.
(Bilen var dock inte Furious Blue utan min mammas bil Rudolf. Så titeln stämmer inte riktigt på denna första berättelse, men men.)
Happening in traffic
Jag tycker inte att jag har en hälsosam relation till bilkörning.
Jag tog körkort den 16 maj 2006, sedan dess har jag varit i tre bilolyckor, en mindre allvarlig, en ganska allvarlig och en allvarlig. Jag satt alla gånger bakom ratten. Dessutom har jag blivit stoppad av polisen för fortkörning två gånger. Jag tycker inte att jag vanligtvis kör dåligt eller för fort, jag lyckas alltid vara på fel plats vid fel tillfälle men så säger väl alla.
Här på "Alpne berättar" startar jag nu en följetång "Elin, vägen och bilen Furious Blue" där ska jag förtälja om mina bravader i trafiken. Avslutar sedan berättelserna med en analys av hur jag har drabbats psykiskt av detta för det lovar jag att jag har, hur jag nu när jag kör har hundratals paranoida tankar om bilister runtomkring mig.
Fortsättning följer som sagt
Jag tog körkort den 16 maj 2006, sedan dess har jag varit i tre bilolyckor, en mindre allvarlig, en ganska allvarlig och en allvarlig. Jag satt alla gånger bakom ratten. Dessutom har jag blivit stoppad av polisen för fortkörning två gånger. Jag tycker inte att jag vanligtvis kör dåligt eller för fort, jag lyckas alltid vara på fel plats vid fel tillfälle men så säger väl alla.
Här på "Alpne berättar" startar jag nu en följetång "Elin, vägen och bilen Furious Blue" där ska jag förtälja om mina bravader i trafiken. Avslutar sedan berättelserna med en analys av hur jag har drabbats psykiskt av detta för det lovar jag att jag har, hur jag nu när jag kör har hundratals paranoida tankar om bilister runtomkring mig.
Fortsättning följer som sagt
onsdag 9 januari 2008
Dagens i-landsproblem
Min stol i kontrollrumemt på jobbet har inga hjul!
Jag måste lyfta stolen när jag ska flytta mellan datorn och skrivaren när jag ska skriva ut manus... Fruktansvärt jobbigt
Suck och stön
Jag måste lyfta stolen när jag ska flytta mellan datorn och skrivaren när jag ska skriva ut manus... Fruktansvärt jobbigt
Suck och stön
måndag 7 januari 2008
hon där
Precis nu, innan jag skulle gå från jobbet så satte jag mig för att skriva ett nytt inlägg. Så slipper jag logga in på min sega lap-top där hemma tänkte jag.
Tji fick jag
Jag kan inte koncentrera mig här om så mitt liv hängde på de, det finns inte en chans att jag skulle kunna plita ner något som jag kan känna mig stolt och nöjd med! Förfärlig arbetsatmosfär. Här jobbar ändå reportrar och programledare som ska arbeta fram något som senare ska presenteras i tv som sänds över hela Svearike.
Jag upptäcker ju en sak om mig själv också; att jag behöver absolut tystnad och lugn och ro för att kunna vara produktiv på ett kreativt sätt, på mitt sätt. Det känns väldigt lovande inför framtiden. Elin Alpne: tjejen som alla på arbetet känner för att hon alltid predikar om konsten att prata med små bokstäver vid kaffeautomaten och hon är den där typen som skickar ut massmail till alla mailgrupper där hon ber om respekt för arbetsron. Spännande.
När jag först satte mig här och skulle skriva mitt ursprungliga inlägg så trodde jag att jag skulle klara av det hur lätt som helst. Jag kom två rader och de var skit värda... Men eftersom jag ännu inte fått ner det jag hade på fundering på papper så fortsätter nu verksamheten i min hjärna tills jag skrivit ned den. Innan jag skriver något, även efter, så går jag och funderar på formuleringar, argument och fyndigheter som jag kan använda i min text. På ett sätt är det jobbigt att alltid ha denna verksamhet och rannsakning av mina egna texter i huvudet men jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt, jag vet inget annat sätt. Jag kan komma på att jag vill byta ut ett ord i en text jag skrev för kanske två veckor sedan, för det kändes inte riktigt rätt.
Man skulle kunna kalla mig perfektionist, dåre eller nörd; jag kallar mig Elin Alpne.
lördag 5 januari 2008
poesi
Jag har en kontakt på MSN som jag pratar med ibland. Varje gång hon loggar in så spritter det i mig av iver, inte bara för att jag vill prata med henne utan för att jag är fylld av förväntan över vad hon har skrivit för ”personligt meddelande”.
Det är alltid något djupt poetiskt om hennes känslor och tankar!
Stort att lägga ner tid och tanke på det lilla meddelandet intill sitt namn på MSN, eller för henne kanske det inte tar tid. Det är nämligen det jag tror, jag tror det bara kommer till henne, som ett besked man inte väntat. Helt plötsligt är det bara där, där i hennes tanke, i hennes fingrar och sen intill hennes namn på MSN.
När jag läst det så sitter jag alltid en stund i djup begrundan över hennes meddelande, jag undra om hon vet att folk, eller jag, verkligen tar åt sig av det hon skriver. Hon borde ha en blog, den skulle fylla världen med kärlek och filosofi.
Jag gillar
Det är alltid något djupt poetiskt om hennes känslor och tankar!
Stort att lägga ner tid och tanke på det lilla meddelandet intill sitt namn på MSN, eller för henne kanske det inte tar tid. Det är nämligen det jag tror, jag tror det bara kommer till henne, som ett besked man inte väntat. Helt plötsligt är det bara där, där i hennes tanke, i hennes fingrar och sen intill hennes namn på MSN.
När jag läst det så sitter jag alltid en stund i djup begrundan över hennes meddelande, jag undra om hon vet att folk, eller jag, verkligen tar åt sig av det hon skriver. Hon borde ha en blog, den skulle fylla världen med kärlek och filosofi.
Jag gillar
fredag 4 januari 2008
Det jag gillar med vintern
Under den andra och tredje dagen på det nya året betade jag och Sophie av två vintriga utomhusaktiviteter; skidåkning och pulkaåkning.
Posar i Väsjöbacken på skidor och snowboard
Härliga vinterflickor
Härliga vinterflickor
PUUUULKA FFS!
Sophie gör vacker snöängel
Sophie gör vacker snöängel
Helt färdig på väg upp för backen, ingen enkel match. Måste bara vila lite
Ett glädjeskutt fångat på bild
gud
Sitter på jobbet
Spänd käke
Slapp i talet
Svidande ögon
Hängig och stel kropp
Trög i tanken
Koordinationssvårigheter
Låg puls
Jag är dödstrött
Jag önskar att få sova
…
Spänd käke
Slapp i talet
Svidande ögon
Hängig och stel kropp
Trög i tanken
Koordinationssvårigheter
Låg puls
Jag är dödstrött
Jag önskar att få sova
…
Fan det bästa jag hört på länge
Vi hade nätdejting som "röd tråd" under morgonen här på jobbet (som Maxan hade sagt) vilket innebär att man ska maila in inledningen på sin kontaktannons; en sammanfattande beskrivning av sig själv till oss och då har man chans att vinna en lunchdejt med en av våra programledare, Jenny.
En kvinna från norrland skickade in detta underbara bidrag:
"Jag är en kvinna som slutat oroa mig för åderbråck, rynkor och andra djävligheter. Jag lever efter motto: Livet ska INTE vara en resa mot graven med en målsättning att anlända säkert i en attraktiv och välbevarad kropp. utan snarare en sladdning in från sidan med chokladkakan i ena handen och vinet i den andra med en kropp som blivit ordentligt använd för att inte säga fullständigt utsliten samtidigt som man skriker WOO HOO vilken jäkla åktur."
Bekymmersfritt, så vill jag möta min domedag
En kvinna från norrland skickade in detta underbara bidrag:
"Jag är en kvinna som slutat oroa mig för åderbråck, rynkor och andra djävligheter. Jag lever efter motto: Livet ska INTE vara en resa mot graven med en målsättning att anlända säkert i en attraktiv och välbevarad kropp. utan snarare en sladdning in från sidan med chokladkakan i ena handen och vinet i den andra med en kropp som blivit ordentligt använd för att inte säga fullständigt utsliten samtidigt som man skriker WOO HOO vilken jäkla åktur."
Bekymmersfritt, så vill jag möta min domedag
torsdag 3 januari 2008
Nu är jag förbannad!
Var är alla plogbilar?
Den första riktiga snön som har en liten chans att ligga kvar fram till helgen faller och det finns inte en enda plogbil i sikte. Vad händer? Var är de? Det är inte precis så att de har haft mycket att göra den här vintern, de är ju inte direkt upptagna på annat håll. Jag tycker att de borde finnas en hel hög med ploggubbar och gummor som bara sitter och väntar på att det ska falla lite snö, men icke. (Vad jobbar egentligen plogare med på sommarhalvåret, gräva grävskopa?) Här har jag fått sladda runt med min Seat hela dagen. Halt och moddigt så man måste hålla ratten med två händer när man ska byta fil på motorvägen och ligga på tvåans växel i korsningar och rondeller för att inte glida av körbanan. Bedrövligt. Skvätt på rutan från bilen framför så man gjort av med halva tanken spolarvätska. När jag gick från bilen till ytterdörren blev jag helt dyblöt om fötterna eftersom snön var ankeldjup. Katastrofläge utlyses!
En annan farlig iakttagelse angående oplogade trottoarer; jag åker i min bil, är nästan hemma. Framför mig ligger en nedförsbacke med en vänsterkurva, i kurvan går en dam på promenad, svartklädd. Jag tänker inte mer på henne, där var hon. Mitt i kurvan inser jag att kärring inte går på trottoaren, eftersom den inte är plogad. Men på vägbanan är snön tillplattad av alla bilar som kört där så den kunde lika gärna varit plogad i hennes ögon. Jag kommer i min bil i vänsterkurvan i nedförsbacken, kärringen går på vägen med ryggen mot mig, det är halt och det är mötande trafik. Vad som helst hade kunnat hända. Lyckligtvis, efter lite rattsving och några svordomar så kör jag inte över henne. Idiot! Gå mitt i gatan sådär.
Vad är det som tar sådan tid? Det är ju inte så att det började vräka ner snö för några timmar sedan så att plogbilarna inte har hunnit mobilisera sig ännu. Nej, nej det började snöa igår eftermiddag, ganska rikligt redan då och nu är klockan tolv idag. Jag minns i min barndom hur plogbilarna snabbt var på plats mitt i natten om så krävdes för att ploga bort snön för alla som skulle jäkta till jobbet morgonen därpå. Jag har sovrumsfönster mot vägen så jag kunde se plogbilarnas saftblandarljus blinka inne i mitt sovrum när jag låg i min säng.
Jag skulle vilja ta ett snack med Herr Plogbilsmobiliserare and give him a piece of my mind!
Jag hatar vintern!
Ps. Under tiden som ja har suttit här och skrivit detta inlägg så har det åkt förbi två plogbilar utanför mitt fönster, go figure.
Den första riktiga snön som har en liten chans att ligga kvar fram till helgen faller och det finns inte en enda plogbil i sikte. Vad händer? Var är de? Det är inte precis så att de har haft mycket att göra den här vintern, de är ju inte direkt upptagna på annat håll. Jag tycker att de borde finnas en hel hög med ploggubbar och gummor som bara sitter och väntar på att det ska falla lite snö, men icke. (Vad jobbar egentligen plogare med på sommarhalvåret, gräva grävskopa?) Här har jag fått sladda runt med min Seat hela dagen. Halt och moddigt så man måste hålla ratten med två händer när man ska byta fil på motorvägen och ligga på tvåans växel i korsningar och rondeller för att inte glida av körbanan. Bedrövligt. Skvätt på rutan från bilen framför så man gjort av med halva tanken spolarvätska. När jag gick från bilen till ytterdörren blev jag helt dyblöt om fötterna eftersom snön var ankeldjup. Katastrofläge utlyses!
En annan farlig iakttagelse angående oplogade trottoarer; jag åker i min bil, är nästan hemma. Framför mig ligger en nedförsbacke med en vänsterkurva, i kurvan går en dam på promenad, svartklädd. Jag tänker inte mer på henne, där var hon. Mitt i kurvan inser jag att kärring inte går på trottoaren, eftersom den inte är plogad. Men på vägbanan är snön tillplattad av alla bilar som kört där så den kunde lika gärna varit plogad i hennes ögon. Jag kommer i min bil i vänsterkurvan i nedförsbacken, kärringen går på vägen med ryggen mot mig, det är halt och det är mötande trafik. Vad som helst hade kunnat hända. Lyckligtvis, efter lite rattsving och några svordomar så kör jag inte över henne. Idiot! Gå mitt i gatan sådär.
Vad är det som tar sådan tid? Det är ju inte så att det började vräka ner snö för några timmar sedan så att plogbilarna inte har hunnit mobilisera sig ännu. Nej, nej det började snöa igår eftermiddag, ganska rikligt redan då och nu är klockan tolv idag. Jag minns i min barndom hur plogbilarna snabbt var på plats mitt i natten om så krävdes för att ploga bort snön för alla som skulle jäkta till jobbet morgonen därpå. Jag har sovrumsfönster mot vägen så jag kunde se plogbilarnas saftblandarljus blinka inne i mitt sovrum när jag låg i min säng.
Jag skulle vilja ta ett snack med Herr Plogbilsmobiliserare and give him a piece of my mind!
Jag hatar vintern!
Ps. Under tiden som ja har suttit här och skrivit detta inlägg så har det åkt förbi två plogbilar utanför mitt fönster, go figure.
onsdag 2 januari 2008
Dagens kommentar
Jag och Erik Å, en genuint gubbig liten farbror, går i trapphuset förbi en av de nya affischerna inför årets upplaga av ”Let’s dance”. På affischen figurerar Tina Nordström, även kallad Mat Tina, med kavaljer. (Själv känd för en del sköna kommentarer, däribland: ”osså lite socköör”.)
Senare i köket, som om han behövt en stund för begrundan och eftertanke eller kanske återhållsamhet, kommenterar min gäst bekymrat det han nyligen skådat på detta vis:
Erik Å: Hhh, ska Mat Tina dansa?
Jag: Javisst
Erik Å: Oh herregud!
Jag: Mm
Senare i köket, som om han behövt en stund för begrundan och eftertanke eller kanske återhållsamhet, kommenterar min gäst bekymrat det han nyligen skådat på detta vis:
Erik Å: Hhh, ska Mat Tina dansa?
Jag: Javisst
Erik Å: Oh herregud!
Jag: Mm
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
