Uppskattning

Det krävs inte mycket för att göra mig glad. T.ex. hade vi fått nya diskborstar i pentryt på jobbet imorse och jag gav ifrån mig ett litet tjut av lycka och vår inhoppare, Angelica, som inte brukar jobba Nyhetsmorgon med oss tittande frågande på mig.
Angelica: Vad?
Jag: Åh, vi har fått nya diskborstar!
Efter att ha återfått fattningen sekunden senare inser jag vad det är jag står och säger, diskborstar? Va fan?
Jag: Hehe, det krävs inte mycket för att man ska bli glatt överraskad här. Hehe…
Och så går vi vidare och glömmer de.

Idag var det glädjens dag för mig.

När jag hade skrivit ut manus till programledarna inför 7-sändningen kommer dagens sportprogramledare, Andreas, fram till mig för att hämta sin bunt med manus så tittar han på mig och säger:
Andreas: Jag måste bara säga det, men Gud vilken bra prompterrullning det var i 6-sändningen, den satt som en smäck. Det är skönt att slippa tänka på promptern när man kommer inspringande från redigeringen med L-spikar som blir klara sent. Grymt rullat.
Jag: ÅH TACK! Det värmer mitt hjärta!
Andreas: Ja, det var verkligen bra.
Jag: 1000 tack! Men prompterföraren ska ju tas bort nu nästa månad.
Andreas: Jaha, varför då? Trist…

Sen kom han inför 8-sändningen och sa i princip samma sak för han, som han själv sa, inte kom ihåg om han sa det förra gången.

Jag tog bara emot komplimangen och log!

Det var första gången som en programledare tackade mig för att jag rullade deras manus åt dem, konstigt tycker jag, jag gör dem ju ändå en tjänst. Jag har jobbat här i ett och ett halvt år och det är ju inte så att jag är dålig på att rulla, det är inte särskilt svårt.

Men nu ska vi inte tänka mer på det utan på att Andreas var så himla gullig och gjorde mig så himla glad.