hon där

Precis nu, innan jag skulle gå från jobbet så satte jag mig för att skriva ett nytt inlägg. Så slipper jag logga in på min sega lap-top där hemma tänkte jag.

Tji fick jag

Jag kan inte koncentrera mig här om så mitt liv hängde på de, det finns inte en chans att jag skulle kunna plita ner något som jag kan känna mig stolt och nöjd med! Förfärlig arbetsatmosfär. Här jobbar ändå reportrar och programledare som ska arbeta fram något som senare ska presenteras i tv som sänds över hela Svearike.

Jag upptäcker ju en sak om mig själv också; att jag behöver absolut tystnad och lugn och ro för att kunna vara produktiv på ett kreativt sätt, på mitt sätt. Det känns väldigt lovande inför framtiden. Elin Alpne: tjejen som alla på arbetet känner för att hon alltid predikar om konsten att prata med små bokstäver vid kaffeautomaten och hon är den där typen som skickar ut massmail till alla mailgrupper där hon ber om respekt för arbetsron. Spännande.

När jag först satte mig här och skulle skriva mitt ursprungliga inlägg så trodde jag att jag skulle klara av det hur lätt som helst. Jag kom två rader och de var skit värda... Men eftersom jag ännu inte fått ner det jag hade på fundering på papper så fortsätter nu verksamheten i min hjärna tills jag skrivit ned den. Innan jag skriver något, även efter, så går jag och funderar på formuleringar, argument och fyndigheter som jag kan använda i min text. På ett sätt är det jobbigt att alltid ha denna verksamhet och rannsakning av mina egna texter i huvudet men jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt, jag vet inget annat sätt. Jag kan komma på att jag vill byta ut ett ord i en text jag skrev för kanske två veckor sedan, för det kändes inte riktigt rätt.

Man skulle kunna kalla mig perfektionist, dåre eller nörd; jag kallar mig Elin Alpne.