Elin, vägen och bilen Furious Blue, del 1

2006-05-15 Den första och ganska allvarliga olyckan tycker inte jag var mitt fel men det tyckte försäkringsbolagen; dagen före min uppkörning fick jag inte riktigt i växeln när jag körde ut i den stora korsningen Rinkebykorset och körde då tillslut på en annan bil.

Jag skumpar fram och det går lite långsamt genom korsningen, det hinner säkert bli grönt för filerna som kommer från mitt höger medan jag kämpar mig igenom korsningen med en växellåda som inte vill växla.

Från höger kommer fyra filer, i de två första filerna är det vanlig bilkö, i den tredje filen står en vit van och i den fjärde filen är det tomt. De tre första filerna ser ju att jag har problem så de avvaktar medan jag kämpar på. Men i den fjärde filen, som var tom kommer det en herre i en fräsig BMW som tror att det är hans lyckodag eftersom han kommer fram till korsningen precis när det slår om till grönt så han slipper stanna. Han kan alltså bara gasa på och gör också så. Hans sikt över korsningen skyms av den vita vanen i den tredje filen.

Precis när jag får i växeln ordentligt och kan börja brassa på ut ur korsningen så kommer han i full karriär och jag kör in i honom precis vid vänster framdäck, råpinsamt framför alla som stod och väntade från alla håll i korsningen och jätteläskigt. Mitt i korsningen i rusningstrafik har jag krockat med en BMW dagen före min uppkörning. Chocktillståndet och skräcken är totalt! Jag kan inte tänka och kan omöjligt köra bilen därifrån, mamma som satt på passagerarplats fick springa runt och sätta sig på förarplatsen och vi kör efter mannen jag nyss kört på en bit bort.

Jag kliver inte ens ur bilen utan sitter kvar och gråter medan mamma står och pratar med mannen. När de är klara kommer han fram till min ruta och säger: ”ett misslyckat genrep leder oftast till en lyckad premiär” och ler. Tårarna slutar att forsa och jag andas ut, sedan tvingar mamma mig att köra hem i den kvaddade bilen för att inte utveckla någon form av fobi och inte kunna sätta mig vid ratten igen; ta tjuren vid hornen på en gång.

(Bilen var dock inte Furious Blue utan min mammas bil Rudolf. Så titeln stämmer inte riktigt på denna första berättelse, men men.)