Stolpar fram

Träningsvärken är här och det med besked.

Det är skönast att gå uppför trappor. På plattmark går jag som om jag vore stelopererad, noll rörelse. Nerför trappor ska vi inte ens tala om, jag kan knappt hålla emot och någon gång under dagen kommer jag att rammla nerför trappan istället. Jag kan inte sitta med benen i kors och smart som jag är tog jag ett par skor som jag tydligen får skavsår av, tabbe!

Haha om jag såg mig själv gå skulle jag nog skratta. Jag går på tå pga skavsåren och med raka ben för jag kan inte böja dem och ingen rullning i höften för jag har ont i skinkorna. Men ajg kan inte skratta för jag har träningsvärk i lungorna, typ, ryggen kanske.

Jag mår väl som jag förtjänar och härifrån blir det väl bara lättare, eller? Det är tuffast i början, inte sant?