Vardagsbekymmer - att ta sig hem från krogen

Fy fan, finns det nått värre än att ta sig hem efter en vild utekväll?
Man är full, sönder dansad, fattigare och trött. Det enda man längtar till, det enda man har på hjärnan är sängen. Det sista man vill tänka på är hur långt man har dit och hur jobbigt det kommer att vara att sitta där på bussen eller hur dyrt det kommer att bli med taxi.

Låt oss inse fakta; bussen, kommunalt överhuvudtaget, suger! Den har alltid precis gått och nästa går inte förens om en halvtimme eller ännu värre en timme. Det tar en jävla tid för nattbussen ska åka runt till varenda liten station i hela området och om man somnar på bussen pga att det tar sån tid så är det ingen som väcker en när man närmar sig sin hållplats, ingen vet ju var du ska av. Sen är det inte så väldans trevlig stämning på bussen heller, alla ligger antingen däckade eller ännu värre, är helt hajpade för deras sista drink har ännu inte haft full effekt så de fortsätter festen på bussen och springer runt och lever rövare. Buss: går inte när man vill, tar en jävla tid och miljön gör en galen. En sak till kom jag på, när man sen äntligen kliver av bussen är det minst 10 minuters promenad på slitna fötter innan man kommer hem. Buss går bort!

Taxi; snabbt, från krog till hem och man är ensam och ostörd i bilen. Problemet; det kostar så mycket pengar, pengar man inte har eftersom man har festat hela natten! Och, i dessa klimattider, det är inte miljömedvetet att åka taxi.

Det bästa alternativet!
Någon vänlig själ som hämtar en, såklart, gratis taxi!

Ett prakt exempel från gårdagen:
När jag och Sophie skulle hem så hade vi självklart missat bussen och nästa gick om en halvtimme. Vi satt på kebaben och slukade en himmelskt god "kebab med bröd, easy on the garlic". Jag får plötsligt för mig att gå ut och fråga mig inte varför, för jag minns inte. Jag börjar snacka med någon snubbe, vi snackar på och sen säger han "oo, där kommer min brorsa som ska hämta mig"

SWEET tänker jag

Jag börjar försöka ragga mig in i bilen men det behövdes inte för när han går mot bilen frågar han om han ska be brorsan köra hem mig, han öppnar bildörren och där sitter MATTIAS CARLSSON, min gamla klasskamrat från högstadiet. SCORE!

"Tjeeeena Elin, längesen!!! Skaru ha skjuts, vart skaru?"

Jag står med ena benet i bilen och ropar på Sophie som fortfarande är inne på kebaben, får säkert ropa tre gånger på bruden innan hon hör mig och fattar vad jag menar, ett gäng killar som står utanför börjar härma mig och börjar ropa ”SOOOOOOPHIE” med förställd röst. Lovely.

Underbara Mattias, som jag inte träffat på säkert 4 år, kör helt villkorslöst hem oss.

Tack Mattias!