Minnen?

Julafton är förbi, skönt är väl de. Den var fin och jag fick flera riktigt bra klappar av Papá Noel!

Mormor firade julen med oss och hon gör mig rädd för att bli gammal. Bara de senaste åren har hon blivit så gammal, speciellt på minnesfronten. Hennes närminne är nästintill obefintligt, hon åker färdtjänst för hon kommer inte ihåg var vi bor längre och igår frågade hon mamma säkert 30 gånger om hon hade bokat taxi och vilken tid den skulle komma. Mamma har väldigt bra tålamod och säger varje gång "ja, jag har bokat, den kommer 21.50". Mormor: "ja, va bra, du vet jag kommer ju aldrig ihåg nått".

När jag ser henne och hör henne tänker jag att det är som att vara full hela tiden. Kommer inte ihåg saker som hände för 3 minuter sedan. Kollar allting en extra gång, frågar och undrar över allt. Verkar så väldigt jobbigt. Hon vet ju om det också och hon verkar så ledsen och nedstämd över att hon blivit såhär.

Sen klockan 21.25 går mormor ut i hallen och klär på sig och mamma frågar vad hon håller på med. Mormor: "men var det inte 21.30 taxin skulle komma?"

Tidigare på kvällen gick mormor ut i köket och frågade mamma vem den mörka flickan som satt i soffan var. Det var jag. Mormor: "när färgade du håret Elin, jag var tvungen och gå och fråga mamma vem det var som satt i soffan". Jag: "jo, det gjorde jag väl i slutet på september början på oktober".

Varje gång hon ser mig undrar hon när jag tog hål i öronen - 6-7 år sedan
Förbluffas över att ungdomar nuförtiden har svart nagellack - det har jag nästan jämt

Det är så hemskt och tragiskt. Jag får tårar i ögonen när jag tänker på dig, stackars lilla mormor, vad händer med dig?