Jag åkte och köpte tulpaner på Plantagen idag. Det var najs, lukten, de små öarna med vackra blommor och känslan. Det väckte mååånga minnen! Jag praktiskt taget växta upp där, min mamma har gröna fingrar och är trädgårdsfantast. Jag och min bror sprang jämt runt på gångarna bland alla blommor och träd ute på baksidan, som bara är öppen på sommaren så jag kunde inte gå ut dit. Synd.
Ett av mina starkaste minnen från när jag var liten är därifrån. Jag och Johan lekte nån random lek bland gångarna på den sidan av kullen där alla träd och buskar står, mamma stod böjd över diket med rosor en bit bort. Förmodligen helt på andra sidan, kommer inte exakt ihåg var rosorna var vi hängde mest bland träden och buskarna. Där finns det mycket bättre gömställen och äventyrsmiljö. Vi var iaf långt bort från mamma.
Johan springer, jag springer. Johan hoppar över en växtbox, jag fortsätter framåt och svänger sedan vänster för att genskuta honom. Johan upptäcker min manöver och vänder helt om och lägger på ett extra kol, jag känner att nu jävlar kan jag ta honom, nu är jag nära. Johan ger allt, jag satsar. Jag snubblar och faller, skrapar upp båda knäna, händerna och förmodligen ansiktet. I'm hurt, Johan kommer undan.
Sen är allt lite blurrigare. Jag tror någon trädtant hittade mig blödandes och gråtandes, vi går och letar upp mamma och jag åker hem HELT blodig.
Ett av mina starkaste minnen från när jag var liten är därifrån. Jag och Johan lekte nån random lek bland gångarna på den sidan av kullen där alla träd och buskar står, mamma stod böjd över diket med rosor en bit bort. Förmodligen helt på andra sidan, kommer inte exakt ihåg var rosorna var vi hängde mest bland träden och buskarna. Där finns det mycket bättre gömställen och äventyrsmiljö. Vi var iaf långt bort från mamma.
Johan springer, jag springer. Johan hoppar över en växtbox, jag fortsätter framåt och svänger sedan vänster för att genskuta honom. Johan upptäcker min manöver och vänder helt om och lägger på ett extra kol, jag känner att nu jävlar kan jag ta honom, nu är jag nära. Johan ger allt, jag satsar. Jag snubblar och faller, skrapar upp båda knäna, händerna och förmodligen ansiktet. I'm hurt, Johan kommer undan.
Sen är allt lite blurrigare. Jag tror någon trädtant hittade mig blödandes och gråtandes, vi går och letar upp mamma och jag åker hem HELT blodig.
Jag köpte iaf mina tulpaner!
Ah, they really do make the world a more beautiful place!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar