Paranormal Activity

Igår såg jag och Mange filmen Paranormal Activity, en skräckfilm i Blair Witch Project stil. Den var ganska bra men inte alls så läskig som jag trodde att den skulle vara. Angie berättade om hur hon höll på att dö av skräck och nu har hon börjat hör konstig ljud i lägenheten när hon lägger sig, knäppis. Rykten om att det ska vara århundradets läskigaste film och sånna saker, ursäkta mig men snälla. Det var det verkligen inte!

Jag tror inte jag blev riktigt rädd en enda gång men den var spännande och det var svårt att lista ut vad som skulle hända sen och hur den skulle sluta. Vilket man annars brukar kunna göra med många filmer: "Okej, nu är det 15 minuter kvar av filmen då kommer det att bli en sista uppgörelse mellan det övernaturliga och hjälten och hjälten kommer självklart att vinna och rädda tjejen/barnet och det kommer att presenteras någon töntig sensmoral och livet kommer att gå vidare relativt lyckligt, slut. Japp kul."

Men stackars Mange låg upp krupen i min famn med dunkande ekorrshjärta och gömde ibland ansiktet i händerna när det blev lite för läskigt, gubben! Hahaha! Sen lyckades jag skrämma honom en gång efter filmen muahaha. Rätt åt honom, han gömmer sig alltid runt dörrknutar och hoppar fram och skrämmer mig så jag skriker till, jag är SÅ lättskrämd men tydligen ganska tuff när det gäller film, hehe NOT! Bara den här filmen, tror fan jag skrattade någon gång också.

Iaf, den kan vara kul att se för att den är gjord på ett roligt sätt men annars var den sådär.