Jag har tänkt på en grej. Människor som pratar oavbrutet, bara maler och maler, skulle kunna föra ett samtal med sig själv i timmar utan att märka att resten av människorna i konversationen har gått. Märker inte de här människorna att den andra personen inte får en syl i vädret eller tillslut slutar lyssna. Konstigt. Det finns verkligen många såna människor.
Jag kan märka när jag verkligen vill berätta någonting och en annan grej och sen ytterligare en grej att den andra personen slutar bry sig efter ett tag. Jag känner mig dum som inte låter den andra prata.
Anlednignen att jag började tänka på det här just nu är en kille här på jobbet. Han bara pratar och pratar om sina Thailandresor, renoveringen av sitt badrum och Gud vet vad och ingen verkar bry sig. Plus att hans röst är så jobbig att lyssna på så det bygger bara på att man tillslut ignorerar honom. Någon borde säga till honom, det är ju synd om killen.
Jag känner tyvärr inte honom så väl så jag jag känner att det inte riktigt är min plats att säga till honom att ingen bryr sig om vad han säger.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar