fredag 28 augusti 2009
Bourne mani
Filmerna var mycket mycket bra och jag är väl som vanligt sist och förmodligen tre - fyra år efter med att inse detta. Jag börjar vänja mig med att ligga några år efter alla andra när det gäller populärkultur, det är ok.
Det var mycekt trevlig over at Fannys, vi goffade lite och sen mådde vi båda lite illa så då blev det en fantastisk tonfisksallad till middag.
Trist nog ska hon åka till GBG imorgon för att jobba med "Finnkampen" that sucks för då kan inte hon följa med när vi ska ut och svänga till "Grottan Soundsystem" imorgon. Kommer bli najs, följ med vänner!! Hahaha Grottan, va har de hittat på för namn?
Nä om man ska gå och lägga sig, här har man ju iaf väldigt tråkigt! Kanske läser lite, är inte så trött än. Läser nu: "Skynda att älska" av Alex Schulman, den är fin, väldigt lättläst så det passar mig mycket bra.
Bytte "profilbild"

Haha, men jag gillar fortfarande bilden, fett skön!
Vi var tre tjejer som var på roadtrip till Eskilstuna för att kolla på en metallspelning, jag var fett hardcore 2007, och vi stanna på ett Donken. Vi behövde alla tre skita. Vi gick in allihopa på samma toa, alla utom föraren som inte var jag hade hinkat en del bärs i bilen, så vi var ganska stökiga och garva till 1 000. Jag var sist att dumpa så när det var min tur att sitta ner så var lukten allt annat än trevlig där inne, därför har jag massa toapapper i näsan när jag sitter på toa med solglasögon på mig. Haha nolla!
tisdag 25 augusti 2009
Billsta
Jag och Billan sov kvar i deras koola hus som säkert är flera 100 år gammalt, riktigt mysigt. Linus och Mange skulle jobba. Jag sover så jävla bra på landställen, helt däckad. Det är nog luften och känslan av att vara långt bort från alla måsten, på landet måste man ingenting. Jag och Billan låg och pratade lite mys i sängarna innan vi släckte lampan som man gjorde när man var liten. 12 timmar sov vi, mycket väl utsövd. Frukost i solskenet ute i trädgården och sen tog vi cyklarna ut i skogen igen för att plocka mera svamp. Haha fy fan, vi cyklade på så igenväxta stigar att man nästan körde fast. Gräset nådde en typ till midjan när man satt på cykeln men det var askul, vi dundra fram där mellan åkrarna. Vi kom fram till ett känt kantarellställe men där var det väldigt utplockat och man såg på den nedtrampade marken att mycket folk hade varit där och plockat. Så där hittade vi inte så mycket men vi hittade varsin SKITSTOR kantarell. De är de på bilden här nere. Den lilla är en "normal stor" kantarell så ni ser ju hur stora de andra är. Den största till höger hittade Billan.
Sen cyklade vi vidare och utforskade lite nya ställen och vi hittade ändå ganska mycket svamp, vi plockade lite svart trumpetsvamp också. Dem var det hål rätt igenom så jag drog ett trumpetsolo ute i skogen men jag tror inte Billan hörde...
Det finns grisar där ute vid deras hus, skitroligt. 3 jättesöta små grisar, det har funnits 4... Vi gav dem potatis från dagen innan och de mumsade med stor aptit i sig knölarna. Mycket kul. Men sen var vi tvungna att åka hem för Billan skulle jobba. Synd för det är så najs att vara på landet, I love it.
lördag 22 augusti 2009
Nyss utanför mitt fönster
"Jag fattar inte varför jag försöker sluta röka. Man har tre grejer här i livet: röka, kröka, pöka."
Den andra killen mm:ar, sen är de bortom hörhåll. Jag ligger i sängen och garvar! Grabbar alltså.
tisdag 18 augusti 2009
Blodbussen
De var väldigt trevliga sköterskor som jobbade i bussen, jättesnälla och omtänksamma. Gav mig jospaket och såg till att jag mådde bra och inte blev snurrig. Jag kände ingenting trots att de tar 10% av ens blod, man kan ju tycka att man borde få någon reaktion. Jag kände verkligen efter eftersom sköterskorna verkligen ville att man skulle må bra och det gjorde jag ju.
Mina plåster: ett stick i fingret som svider och ett i armvecket där det nu är ett stort blåmärke och man ser verkligen hålet där nålen satt men jag är ju van med att se ut som en narkotika missbrukare efter att jag hade blodbrist för några år sedan. Då gick jag på kontroll typ varje, varannan vecka så jag hade jämt blåmärken i armvecken.
De kollar blodvärdet innan de tar blod från folk som haft låga värden tidigare, det är det de gör i fingret, aouch. Man måste ha över 125 för att få ge blod, idag hade jag 126 men första gången jag skulle ge, hösten 2006, hade jag 81! Då hade jag bara varit och lämnat prover där de kollar så man inte har några sjukdomar som AIDS eller Syfilis.
Den sjuksköterskan ringde mig senare på kvällen när hon fått provsvaren precis innan hon skulle gå hem, helt skärrad och frågade om jag hade kommit hem ordentligt. Hon var orolig att jag hade tuppat av på tunnelbanan eller liknande. Jag fattade ingenting, jag mådde bra som vanligt men hon ville att jag skulle gå till Vårdcentralen redan nästa dag. So I did. De tog massa mer utförligare blodprover om depåer och allt vad det finns, klämde lite här och var men hittade inget fel. De skickade mig till Danderyd på en gång och mamma kom och mötte upp mig där. De frågade allt möjligt, klämde och tryckte överallt och tog ännu mer blodprover. De satte tom en såndär "infart" i armen på mig så de bara kunde komma och tömma lite när de ville eller om de skulle komma fram till att jag skulle behöva få en blodtransfusion. Det var lite roligt när de satte in den för då hade sjuksköterskan inte skruvat åt korken så när den gick igenom huden sprutade det en liten stråle med blod och min mamma höll på att svimma, jag skrattade åt henne som fan. Jag typ: här är det jag som är sjuk men du står och hänger över sängkanten med huvudet mellan benen och blir omhändertagen av sköterskan, funny. Hon visste ju att hon inte skulle ha tittat men kunde väl inte hålla sig.
Jag låg på en brits i sjukhusklänning bakom ett skynke i flera timmar med gamla döende männsikor runt omkring mig, några provsvar kom tillbaka utan att visa någonting. Jag somnade en stund. Kort efter att jag vaknat kom doktorn igen med en flaska glidmedel och handskar. Jag typ va FAN?! Hon skulle kolla så jag inte hade något konstigt i ändtarmmen, blödningar eller tumörer va fan vet jag. Så där låg jag bakom ett skynke mitt bland massa människor med ett finger som rotar runt i min röv. Jag tänkte att om någon kommer in nu så dör jag, det är ju lite svårt att knacka på ett skynke och det hade varit hög trafik med sköterskor hela dagen och när det kommer in någon så öppnas ju hela "rummet" för hela sjukhuset. Gud, tänk om någon hade kommit men det gjorde det inte och hon kände inget konstigt i min rump.
Sent på kvällen skickade de hem mig utan några svar bara provsvar att invänta. Jag fick veta senare att de sagt till mamma att det kunde vara leukemi på symptomen, skönt att jag inte fick veta det för det var det inte. De trodde att jag kanske hade innre blödningar i magen så jag fick gå på endoskopis några veckor senare där de trycker ner en slang med en kamera på i halsen på en och kör ner den vääälidgt långt, det var inte en trevlig upplevelse. Hela stämningen under den undersökningen var hemsk. Sköterskorna och doktorn var jättesnälla men man får lite lugnande så jag var helt snurrig och uppfattade inte riktigt allt rätt tror jag. Den där maskinen ger ifrån sig massa konstiga ljud, de TRYCKER verkligen ner slangen och drar och svänger och håller på, de håller typ fast en för att man inte ska kränga så mycket, kräkrefleksen gjorde sig påmind mååånga gånger (jag hade inte fått äta sen dagen innan) och de står och snackar om ens insida. Sen drog de ut slangen!! UUUH, fan va det kändes. Sen fick man ligga och vila av sig ruset från det lugnande medlet och det var verkligen en trip. Allt var hel konstigt, jag kunde knappt gå själv och tiden flög iväg. Men jag blödde inte på insidan heller.
Jag vet fortfarande inte vad det var som hade hänt, varför jag hade fått så lågt blodvärde. Bara idéer om att det hade att gör med att jag hade ganska mycket mens när jag var yngre men när hela det här utspelade sig had jag ätit mini-piller i uppmot ett år och då inte haft någon mens alls så mitt blodvärde kan ha varit ÄNNU lägre men ingen vet. Det skumma är att jag inte hade känt av det alls, när man har anemi är man oftast väldigt trött och kraftlös men jag märkte inget sånt.
Tur att jag gick för att ge blod så de upptäckte att något var galet annars hade jag kanske fortfarande haft skitlågt blodvärde för hur ofta tar man blodprov egentligen. Efter det här väntade seriösa järnkurer och som sagt kontroller flera gånger i månaden, jag var stammis på provtagnignen i Täby Kyrkby. Nått år senare hade jag okej värden och nu tre år senare kan jag ge blod till andra som behöver.
G502
T.v. min gamla baby. T.h. min nya mobil (likadan som Soppan meen det spelar ju inge roll eftersom hon inte bor här längre...)
Nu när jag fått ny telefon tänkte jag att jag skulle byta ringsingnal, till någon låt kanske. Men jag vet inte riktigt vilken jag vill ha. Man vill ju att själva låten ska börja på en gång, många låtar har ju feta introt. Blir nog någon Britney låt...men mest förmodligen den jag hade förut: Kill Bill visslingen. Men vissling är inte jättebra för det är så mycket annat som låter som en vissling så man luras så lätt.
Dagens i-landsproblem: vilken ringsingnal ska jag ha på min nya mobil?
måndag 17 augusti 2009
Hushållet
Men det bästa med Magnus är att han har en fantastisk sångröst, han brukar sjunga mig till sömns när han jobbar övertid, kanon skulle man kunna säga!
"In an apartment...VÄSTERBROOON!"
Nio, väntar på tio.
Helgens bragd
Jag hade aldrig orkat en mil alltså men Billan är en jävla kämpe och ganska mycket mer fit än mig iofs, koolt gjort!
Bravo Billan!
Måndag
Spenderade iofs större delen av söndagen i sängen framför tvn, det var deg på hög nivå. Klev bara upp när jag, Mange och Linus drog till Duvbogrillen och käka hamburgare vid 16 ungefär. Sen cyklade vi typ 400 meter för att köpa godis till filmen vi hyrt. Mange dog på vägen hem, uppförsbacke med mig på pakethållaren det är inte lätt.
Efter filmen tittade vi på friidrotts VM, har ni hört att den här unga killen från Jamaica, Bolt, slaktade världsrekordet på 100 meter, otroligt! Jag vet fan inte hur många gånger jag har sett det där klippet på typ 12 sekunder när han springer. Man fick säkert se det 15 gånger igår kväll. Flera repriser precis efter, sen i 22 Nyheterna, på 4 olika språk i VM-nedvarvningen, några extra gånger när programmet tog slut. Nu på morgonen så har jag sett det kanske 2 gånger varje nyhetssändning klockan hel och halv. Sjukt, jag har redan tröttnat på VM och det har gått tre dagar, friidrott är iofs inte så kul så det gör inget.
Idag gjorde jag det värsta jag vet. Jag skrev med en bläckpenna på ett A4 papper som låg på ett bord MEN jag glömde att trycka fram stiftet, så obehagligt ljud. Jag hade gåshud i 2 minuter, ryser till nu när jag skriver om det, uuhuahu.
Hela förra veckan visualiserade jag hur jag skulle börja träna här på gymmet. Idag har jag med mig träningskläder, så jag kanske börjar träna någon gång nästa vecka, typ torsdag. Den som lever får se...
Fett lugn dag på jobbet idag, mums.
tisdag 11 augusti 2009
Helgen - kändisfest
Igår åkte Soppan till Norrland, vilket känns jävligt tråkigt. Jag var hos henne och vi åt vår traditionella "Sophie ska vara borta en längre tid tunnbrödrulle" till lunch och jag hjälpte henne fylla Volvon. Jag tror hon fick med sig det mesta. Hoppas man kan åka upp ganska snart och se om hon hittat nått boende.
Iaf, i lördags dårå så hade Sophie avskedsfest och det var maskerad. Det blev en riiiiktigt stökig fest. Kalasen hos Sophie bruakr vara crazy men den här tar nog hem första priset, så jävla kul hade vi! Efter tolv, efter att jag duschat och lagt Herr Sked som spytt i dryga timmen, så gick jag lös på fläderblomssnapsen som var kvar från midssommar och tog med mig sex snapsglas och gick runt resten av kvällen till diverse grupper som satt runt omkring på festen och bjöd dem på snaps och vacker sång. Alla klämde i ordentligt och svepte jäkeln, mycket trevligt. Som vanligt hemma hos Sophie var det typ en miljon männsikor där och festen höll på säkert till tidig morgon. Ingen aning om när jag däckade men jag tror mellan 3 och 4. Jag hade haft askul med Soppan en sista gång, kanon baby!
Temat var ”kändisar”, man kunder vara vem som helst som andra vet vem det är.
Middagen: Tingeling, Kalle Anka, Ronja Rövardotter, Marilyn Manson, Vilma Flinta, Fred Flinta, Edward Scissorhands, Killen Från A Clockwork Orange och Mat Tina.
Meet The Flintstones!
lördag 8 augusti 2009
Lördag
fredag 7 augusti 2009
Jag plockade blåbär igår
BLÅBÄR BLÅBÄR BLÅBÄR PÅ STORA FAT! Rensat och klart, jag hade fått med mig två bärfisar hem, inte fräscht. Urk!
Bakade en musmig paj på lite mer än hälften och sen frös jag in resten för typ smoothies eller glass, så gott det kommer att blir. Jag kommer att vara så glad på mig själv sen när jag äter upp blåbären att jag begav mig ut och plockade när det fanns.
Mmmmm, men jag åt massa smuldeg som blev över så jag är typ mätt. Det var ju kanke inte så smart man vill ju äta pajen när den är ljummen. Får gå ner och hänga lite tvätt så man rör på sig och mosar ner degen och lämnar plats för pajen. 10 minuter tills tvättmaskin nummer 1 är klar. Så trist att tvätta, kan inte fatta att jag nästan tyckte det var kul när jag precis flyttat hit, idiot!
Ignorerad
Ungefär 2 gånger av 5 utspelar sig det här scenariot: jag går in till pentryt igen och på vägen in ringer jag efter en taxi till gästen. Det går två minuter så ringer det från receptionen och de säger att gästen som jag just släppt ut skulle vilja ha en taxi! Jag typ JAAA, jag vet, vi pratade precis om det och jag berättade hur det hela skulle gå till. SUCK och STÖN. Varför är det så svårt att lyssna och förstå. Varför är folks så jävla ouppmärksamma? Bara glider om kring i en dimma och tror att allt ska serveras på ett fat framför dem, öppna ögon och öron så kanske du uppfattar en helt fantastik värld runt omkring dig med männsikor som faktiskt vill hjälpa till utan att behöva bli irriterade jämt och ständigt.
Inte konstigt att människor som jobbar med service, typ i kassan på en kläd- eller mataffär, är så jävla deprimerade och bittra. Ingen lyssnar ju någonsin på dem, folk trycker bara upp kreditkortet i nyllet på dem utan ögonkontakt samtidigt som de står och pratar i mobilen. Alla har säkert haft en god attityd från början men förr eller senare slits man ju ut av samma otrevligt bemötande. Mindre schysst tycker jag.
torsdag 6 augusti 2009
Summa summarum - good day!
Såg slutet av Nyhetsmorgon, det är fan tråkigt.
Kollade sommarens bästa bilder.
Badade helt ensam i Huvudsta.
Rev tapet.
Blev blåst och råägd av Billan och Linus.
Bjuden på middag utan bord.
Badade med Billan och Soppan i Hägernäs.
Plockade blåbär med Billan och Soppan.
Åkte hem till mor en kortis.
Sjöng Britney för full hals med Soppan i bilen.
Sitter hemma nu och ska duscha.
Kommer att lägga mig nyduschad i rena lakan - SWEET!
tisdag 4 augusti 2009
Helvetets portar bakom min rygg
Det roliga var att Jesper också jobbade hela veckan så vi höll varandra vid gott mod, eller mest han mig. Han är ju vuxen och ansvarsfull och lägger sig väl i tid för jag tror inte han hade någon dipp på alla dagar, inte som jag märkte iaf. Jag hade säkert 7 dippar, värst var i lördags morse då trodde jag att jag skulle dö. Jag höll på att kvävas av min egen andning. Tur att jag hade Jebo!
Ikväll kan man vara uppe lite sent utan att få dåligt samvete och ångest, det blir bio med Fancy F. Public Enemies ska vi se, jag har höga förväntningar får se om det är dåligt eller bra. Kan ju bli pannkaka av hela skiten men jag tro inte det. Johnny, Christian och Marion det kan INTE bli dåligt med en sån fantastisk historia. Dillinger here I come.
Ska dra snart och nu upptäcker jag att jag har fyra prickar med brunsås på min överarm, mindre najs. Hur äter jag egentligen?
Middag!
Rester är ju fan inte gott alltså!
Jag är glad att mamma och pappa nästan aldrig serverat rester för det smakar ju bara precis vad det är - gammalt! Tack mor och far! Vi hade ofta rester i kylen men just eftersom det är äckligt så åt aldrig någon upp det, så det låg där tills det möglade och någon slängde det i soporna. Där de fan hör hemma från första början. Det enda som är lite gott dagen efter är pannkakor.
Mina barn ska heller aldrig behöva äta rester!